En sten som försvann

Idag tog jag mod till mig och berättade för kollegorna om läget.
Har faktiskt haft lite ågren för det eftersom jag inte varit så länge på det här jobbet.
Men de blev superglada för min skull och inte ett dugg tjuriga. (varför de nu skulle bli det?)

Kändes så himla skönt när jag hade sagt det.. PHU!!

När jag kom hem var svärmor här. De höll på och fixade med sin husvagn och hade smörgåstårta med sig.
Jo jag tackar jag 😀
Nu längtar jag efter kärleken.
Tycker att det kan vara söndag snart.

Annonser

7 reaktioner på ”En sten som försvann

  1. Skönt att det gick så bra =). Konstigt det där hur man kan oroa och stressa upp sig själv över saker som sen inte visar sig alls vara nåt problem!

    ÅH vad gott med smörgåstårta. Det är bland det bästa jag vet… =)

    Kram

  2. Nej, varför skulle de bli det? 😉 Men jag kan förstå känslan. (Budar du över lite smörgåstårta?;))
    Hejar på att det ska bli söndag snart 😀

    Kram

  3. Vilse:
    Ja visst är man larvig som oroar sig för de här sakerna 😉
    Smörgåstårtan var mycket mumsig!!
    Kram

    VVP:
    Jaaaaaa!!!

    Billie:
    Sorry, men inte en gnutta smörgåstårta blev kvar =)
    Med ditt hejande kommer det gå snabbt tills på söndag.
    Kram

  4. Skön känsla!

    Du…har du ngn e-mail du vågar ge ut? Jag skulle vilja skicka en länk men vågar inte publicera den offentligt…(Detta gäller alla som tidigare har läst min blog). Förstår inte riktigt heller hur man lösenordsskyddar sina inlägg…(Lite dum kanske :-))

    Take Care!
    /A.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s